Ripasso – Valpolicellas mörka skönhet

Ett av de mest populära vinerna från Valpolicella är Ripasso, ofta kallad Amaronens lillebror eller budget-amarone. Det är dock en nedvärderande benämning på ett vin som de senaste decennierna berikat världens vinatlas med en storslagen italiensk vinupplevelse.

Det brukar sägas att Ripasso uppfanns av vinhuset Masi på 1960-talet, och det kan nog vara sant om man menar det kommersiellt producerade vinet. Italienarna själva hävdar att metoden är urgammal. Några direkta bevis på att man i äldre tider använt skalrester för att få igång en andra jäsning av det traditionella Valpolicellavinet finns emellertid inte. Ripasso har haft en magnifik framgång. Masi försökte länge varumärkesskydda begreppet, men fick ge sig och det blev till slut tillåtet för alla vinodlare i Valpolicella att göra Ripassovin.

Ripassometoden går i korthet ut på att man låter ett vanligt, ofta ganska enkelt, Valpolicellavin få en andra jäsning med hjälp av blöta skalrester från Amaronetillverkningen. Amaronevinet har i regel slutat jäsa någon gång i mars. Då hälls ett färdigt Valpolicellavin över det som blivit kvar när man tappat av Amaronen. De söta skalen, druvresterna och jästcellerna får då ny energi och jäsningen väcks till liv igen under ett par veckor. Detta höjer avsevärt smaken på vinet och ger det en mångfacetterad och djup smak. Ripasso har blivit så populärt att druvskalen från Amaronetillverkningen inte räcker till. Därför gör man också Ripassoviner med hjälp av torkade druvor. Båda metoderna är godkända men den sistnämnda är ifrågasatt. Ripasso måste dock göras på druvor som odlats i Valpolicella strax öster om Gardasjön och norr om Verona. Det lilla bergiga distriktet är numera berömt över hela världen.

Ripasso (eng. repass) betyder närmast återvinning eller återbruk. Metoden ökar alkohol- och sockerhalten med någon procent, men ger mångfaldigt mer i smak. Ett Ripassovin kan göras på alla druvsorter som odlas i Valpolicella, men den andra jäsningen får bara göras på godkända Amaronedruvor, främst corvina eller corvinone. Smakmässigt är Ripassovinerna ofta muskulösa men har en fruktigare och lite lättare karaktär än Amaronevinerna. Ripasso Superiore är en ännu mer intensiv variant som har krav på högre alkoholhalt och som dessutom måste lagras minst ett år på ekfat. I sina bästa stunder är Ripassovinerna kraftfulla pjäser som på många sätt satt Veneto på vinkartan och som förfört vinvärlden med sin mustiga, fylliga och smakrika stil.