Champagne – bortom bubblorna

Att bara uttala namnet ”Champagne” väcker förväntningar och tankar om njutning och lyx. Champagne har nästan blivit mer ett varumärke än ett vin. Ett varumärke synonymt med det goda livet, resor, Formel 1, modevisningar och jetset.

Men vi får aldrig glömma att champagne är ett vin som andra; skapat och format av sitt geografiska läge, klimat, jordmån och traditioner.

Champagne med sitt nordliga och kontinentala läge är egentligen inte helt idealiskt  för vinproduktion. Tack vare närheten till Paris kunde man dock länge sälja stilla röda och vita viner med låg alkohol till storstaden. Men när ångloken kom och transporterna blev snabbare så kunde man inte konkurrera med de fylligare och smakrikare vinerna söderifrån. Man fick fokusera på bubblorna istället. Det var tur för oss.

Det svala klimatet ger viner med hög syra, låg alkohol och inte så mycket druvaromer. Den mycket kalkrika jorden sänker vinets PH-nivå ytterliga. Sammantaget ger detta viner som de flesta av oss inte skulle välja att dricka. Men det är här vinmakningen kommer in i bilden.

Det börjar redan i vingården där hela klasar skördas för hand. Dessa pressas sedan försiktigt för att få en så klar och ren must som möjligt samt att undvika att färg frigörs ur skalen på de blå druvorna. Olika druvsorter och druvor från olika vingårdslägen jäses separat, oftast på ståltank men ibland även på ekfat. Alla dessa olika viner används för att göra en blandning där det nästan alltid ingår viner från andra årgångar. Man blandar in viner från andra år för att kompensera det opålitliga klimatet. Grundvinet som blandas kan innehålla väldigt många delar – ibland upp till ett femtiotal viner. Allt detta för att skapa ett vin av jämn kvalitet och karaktär.

När detta stilla, torra vin är blandat och klart fylls det upp på flaskor och får en tillsatts av jäst och socker. Flaska förseglas med en kronkapsyl och läggs ner i de mörka, svala källarna. Här startar nu jäsningen på nytt när jästen börjar livnära sig på sockret. Nu bildas kolsyran, det vill säga bubblorna, och alkoholhalten ökar någon procent. När sockret är slut dör jästen och sjunker ner och lägger sig på botten. Det är nu det magiska händer. Den döda jästen börjar sakta brytas ned och frigör jästiga och brödiga aromer som ger vinet komplexitet. Men den sönderfallande jästen ger också vinet en fylligare och krämigare munkänsla. En champagne måste ligga på jästfällningen minst 15 månader.

Jästen avlägsnas genom att flaskorna skakas, roteras och vinklas tills de står på på kronkapsylen och jästen samlats vid mynningen. Då kyls flaskhalsen ner så att jästen kapslas in i en ispropp. Kapsylen avlägsnas och den infrusna jästen skjuts ut genom trycket som skapats av kolsyran. Eftersom en del vin försvinner här så fyller man på med mer vin och man passar då också på att söta upp vinet om det behövs innan man sätter i korken och fäster den med en grimma.

Om det enbart står ”champagne” på etiketten så kan man utgå ifrån att det är det en blandning av de olika tillåtna druvsorterna, flera årgångar och växtplatser. Står det ”premier cru” eller ännu hellre ”grand cru” så kommer druvorna från någon av de klassificerade byar som anses ge högre kvalitet. Beteckningen ”blanc de blancs” anger att vinet är gjort av gröna druvor, det vill säga chardonnay, och är i allmänhet lättare och friskare. Står det å andra sidan ”blanc de noirs” så är vinet enbart framställt av de de två tillåtna blå druvsorterna pinot noir och/eller pinot meunier och vinet får en fruktigare och fylligare smak. Om vinet har en angiven årgång så är allt vin från det året och vinet får blir ofta mer karaktärsfullt och måste dessutom ligga minst 36 månader på jästfällningen.

När man lär sig att se bortom bubblorna så inser man snart att champagne ger upplevelser som inte har med den flärdfulla ytan att göra.