Alsace – vår närmaste vingranne

Alsace är ett av våra närmaste vindistrikt ute i Europa och har länge varit ett populärt resmål för vinälskande svenskar. Det är inte svårt att förstå varför Alsace är en så uppskattad vinregion. Här finns franska charmen och ”ambiancen” parad med tysk ordning och reda. Det är helt enkelt det bästa av två världar, ett resultat av en lång historia där Alsace ömsom varit franskt och tyskt. Det visar sig i maten, arkitekturen och framförallt i vinerna.

På tyskt manér sätter man i Alsace ut druvsorten på etiketten, vilket är långt ifrån självklart i Frankrike. Vi hittar också tyska druvsorter som gewurztraminer och riesling men också pinot gris, muscat, sylvaner, pinot blanc, auxerrois och den blå pinot noir.

Vinlagstiftningen är mer lättbegriplig här än i många andra delar av Frankrike. De flesta vinerna betecknas enbart som ”Alsace”, varken mer eller mindre, och anger druvsort. Lättbegripligt. Om vinet är gjort på någon av de så kallade ”ädla” druvorterna riesling, gewurztraminer, pinot gris eller muscat och dessutom odlats på någon av de 51 grand cru-vingårdarna så sätter man ut beteckningen ”Alsace Grand Cru”, druva samt namnet på vingården. Inte heller så krångligt, eller hur?

Man gör också viner med flera olika druvsorter och då kallas dessa ofta ”edelzwicker” eller ”gentil”.

På de fyra ”ädla” sorterna kan man också göra söta viner. Vin från sent skördade druvor kallas ”vendange tardive” och är alltid fylliga i varierande grader av sötma. Om druvorna dessutom blivit angripna av ädelröta, vilket inte händer varje år, så kallas vinet ”sélection de grains nobles” och är komplext, smakrikt och mycket sött.

Det enda som egentligen är lite besvärligt med vinerna härifrån är att det inte är helt lätt att förstå om vinerna är helt torra eller har restsötma. Det finns inget officiellt system att märka ut sötman på flaskan. Vissa producenter har egna sätt att ange sötman medan andra inte bryr sig alls. De flesta är torra och aldrig mer än halvtorra, men det finns två sätt att förvissa sig om söthetsgraden. Det lite mer osäkra sättet är att fråga, man vet ju aldrig om man får ett ärligt svar. Det säkraste och samtidigt det roligaste sättet är – smaka!

Det som gör alsacevinerna speciella och som skiljer dem stilmässigt från sina tyska kusiner är att de är fylligare, fruktigare, smakrikare  och lite alkoholrikare. Detta beror på att Alsace oväntad nog är det soligaste och torraste området i Frankrike, faktiskt nästa lika torrt som södra Spanien. Tack vare bergskedjan Vogeserna ligger Alsace i så kallad ”regnskugga”. Regnmolnen som drar in från Atlanten över Frankrike når aldrig över de höga bergen och vi får ett soligt, varmt och torrt klimat med långa milda höstar som ger fullt mogna druvor. Att vingårdarna ofta ligger högt och på sluttningar med sydöstligt hjälper också till. Att Alsace dessutom har en mycket varierad jordmån ger också vinerna personlighet och varierad karaktär.

Förutom de kända vita vinerna så gör man också lite röda viner av pinot noir som ofta är ljusa och ganska lätta. Gillar man bubblor så finns också ”crémant de alsace” som framställs enligt den traditionella metoden och oftast på druvan pinot blanc.

Av allt det ovan nämnda inser man varför att resa i Alsace är ett rent nöje. Härliga viner av olika typer. Torrt, varmt och soligt. Det är korta avstånd mellan de pittoreska byarna och den mesta vinproduktionen är småskalig. De flesta odlare har mindre än ett hektar. Det gör att du på de små krogarna kan få vin från deras egen bakgård eller så knackar du på en garageport och köper vin från bonden som själv jäst vinet i källaren. Du kan också hitta små destillerier som gör fantastiska produkter av alla upptänkliga frukter och bär, lokala bryggerier, underbara ostar och givetvis njuta den härligt rustika lokala maten.

Undvik bara januari och februari. Då är det kallt och rått och allt, precis allt, är stängt.