Amarone – drottningvinet från Valpolicella

Sett till smak, karaktär och kraftfullhet är Amarone en svårslagen och mustig vinupplevelse. Amaronevinet är också ett exempel på hur innovation och experimentlusta kan bana väg för ett helt vinland och förvandla en anonym region till en betydande världsdel i vinvärlden.

Amarone tillskrivs ofta en lång historisk tradition, men det var inte förrän på 1950-talet som en del vinhus började experimentera med jäststammar som klarade att tugga i sig det sista sockret i musten. Amaronens äldre syskon, den söta Recioton är däremot kopiöst gammal, minst 2 000 år. Det var romarna som utvecklade tekniken att göra vin på torkade druvor. I dag räknas Recioto till ett av våra allra bästa dessertviner. Med hjälp av nya muskulösa jästsorter lyckades moderna vinmakare jäsa Recioton torr. De kallade vinet för Amarone, från italienska Amaro som betyder bitter, en motsats till det söta.

Metoden att tillverka Amarone kallas Appassimento. Tekniken är i sig mycket gammal och numera vanlig på flera håll, inte minst i Italien. Ursprungligen skördades druvorna sent och lades att torka på bastmattor eller hängdes upp i korgar i taken på stenlador ovanför dimgränsen på Valpolicellas kullar. Detta sker fortfarande i någon liten mån hos de mest traditionella odlarna. I de flesta fall har tillverkningen moderniserats med plastbackar, fläktar och varmluft i fukt- och temperaturkontrollerade torkhus. Enligt produktionsbestämmelserna är tidigaste dag för pressning den 1 december, men många låter druvorna ligga en bra bit in i januari och i undantagsfall ännu längre för att koncentrera smakerna ytterligare. Dock måste druvorna torka minst två och en halv månad. Under torkningsprocessen dunstar mycket av druvmusten bort och när druvorna slutligen pressas är utfallet lågt, men sockerrikt.

För att få klassas som Amarone måste 100 % av druvorna torkas före pressningen. Någon sådan regel finns inte för appassimento-klassade viner. Alla de tre klassiska druvorna måste ingå i en amarone; corvina, rondinella och molinara. Druvorna måste enligt lag torkas till början av december. Då har de förvandlats till russin och förlorat cirka hälften av sin vikt. Torkningen ger druvorna en mycket koncentrerad smak och en hög sockerhalt. Att jäsa ut detta vin kräver en muskeljäst. Vinet får inte innehålla mer än 12 gram socker per liter och alkoholhalten måste vara över 14 %. Efter jäsningen ska vinet lagras i minst två år på ekfat (efter fyra års får det betecknas Riserva).

Amarone blev kring millennieskiftet oerhört populärt, inte minst i Skandinavien, man kan rent av säga att utan det nordiska intresset för Amarone så hade Venetos viner varit betydligt mer anonyma. I dag är situationen annorlunda och det kraftfulla, smakrika och nästan svarta DOCG-klassade Amaronevinet har närmast fanatiska beundrarskaror över hela världen.